LOA

FALKMAN

MOLOKOV

Att sammanfatta vem Loa Falkman är som operasångare, skådespelare och artist blir en utmaning. Falkman är otroligt nyansrik och pluralistisk. Han verkar vara en obotligt nyfiken – hårt arbetande kreatör och konstnär – med mycket få begränsningar. Det känns som att Loa har gjort det mesta inom scenkonstens och filmens alla världar.

Sedan debuten på Kungliga Operan 1973, i rollen som Ferdinand i Lars-Johan Werles Tintomara, har han framträtt som lyrisk baryton på en rad operascener i Sverige och utomlands i snart sagt alla de stora rollerna i sitt fack.
Loa berättar att han tidigt kom in i TV-branschen tack vare skådespelaren Ingvar Kjellson och dennes fru Meta Velander. Och väl där var steget till film inte långt borta. Allan Edwall sökte upp Loa, efter att ha sett honom i La Tragedie de Carmen i Paris. Samma produktion som Loa belönades med Paris stads medalj i silver för rollen som Escamillo. Edwall gav därefter Loa hans första filmroll i Åke och hans värld.

Sammanlagt har Loa Falkman gjort närmare 50 film- och TV produktioner och han har också belönats med en guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen Pensionat Oskar. Loa har även prisats med två guldmasker för enastående prestationer i musikalen My Fair LadyOscarsteatern och för kritikerrosade Obesvarad KärlekIntiman i Stockholm.

Vid två tillfällen har Loa honorerats av det svenska kungahuset och konungen. 2002 med Littiris et Artibus, en medalj som sedan 1860 utdelats för “framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur” och 2003 utnämndes han också till hovsångare.
Listan över Falkmans prestationer kan göras oändlig. Bara fantasin sätter gränser.

Loa har haft förmågan att väcka intresse för flera olika konstformer och genom detta bidragit med sina olika professioner i såväl opera, musikteater, musikal som i film. Han har aldrig oroat sig för att att arbeta med mer kommersiella arrangemang som TV, krogshower med mera. Loa berättar att dessa olika spår kan ha varit förutsättningen och källan till nyfikenhet och drivkraft för hans utveckling i hans konstnärskap.

Det som driver mig är att utveckla den möjliga talang man har. I talangen ingår nyfikenhet och passion gud bevars! Jag är road av det här och min önskan var tidigt att bli både talskådespelare och operasångare. Det är en konst att kunna förmedla – och det är detta som driver mig.

Vi undrar om Loa har haft förebilder i sitt liv som inspirerat och påverkat honom som artist och människa?

– Absolut, annars är man ju väldigt självgod, säger han och skrattar!
I första hand tänker jag på Nicolai Gedda, en operasångare som har betytt enormt mycket för mig. Efter ett antal år i min karriär, vid 40-45 års ålder så märkte jag att det inte hände någonting mer i utveckling av min röst. Jag var liksom aldrig riktigt nöjd med vad jag presterade. Man blir i och för sig aldrig nöjd – och det ska man aldrig bli. Men Nicolai hjälpte mig i en sådan där svacka. Gedda hade i perioder upplevt precis samma frustration som jag. Tilläggas kan att Gedda vid den tiden var världens främsta lyriska tenor!

Loa berättar att han rent fysiologiskt mår bra av att sjunga mycket;

– Om min fru Rosy märker att jag är lite irriterad brukar hon säga till mig att; ”Antingen så går du och tar dig en smörgås eller så går du och sjunger upp dig!”

Att Loa Falkman bedyrar vikten och viljan att ständigt vidareutvecklas både sångtekniskt och konstnärligt, går inte att ta miste på, vilket för samtalet vidare till skola, utbildning och folkbildning och Loas egen kamp att hänga med i skolan som barn.

Loa hade stora svårigheter med sin koncentration och upplevde grundskolan som tung och tråkig. Han berättar att han senare i livet upptäkt att han förmodligen är dyslektiker och har adhd, men att det på den tiden inte fanns uttalade diagnoser som dessa eller för den delen stöd och verktyg i skolans värld.
Visionen om att utbilda sig till skådespelare och sångare var det som drev Loa framåt.
Ljuset i tillvaron fanns vid varje tillfälle han fick ta sånglektioner och genom all sång och musik i föräldrahemmet. Tidigt fick Loa lyssna till – och stilla invaggas av – sin fars klassiska pianospel, till toner av Chopin, Schubert och Mozart. I hemmet fanns hans sociala sammanhang och trygga sfär och musiken var kittet som sammanfogade allt.

Som ung var Loa en allätare av musik, men var kanske inte till en början ”en klassisk nörd”. Han lyssnade snarare till jazz och artister som Ella Fitzgerald och Louis Armstrong.

Operaintresset fick Loa genom att hans syster, som arbetade som ciceron och påklädare ute på Drottningholms Slottsteater, tog med Loa och hans äldre bror till en föreställning. I det ögonblicket var det, som Loa utrycker det: Klippt!

Vägen till att uppnå sina drömmars mål – att bli en operasångare och skådespelare – var inte rak. Loas föräldrar fick bland annat gå i borgen för ett lån som Loa tog för att ha råd till sin utbildning, då han antogs till Kalle Flygare Teaterskola. Skolan var privatägd och i övrigt kostade varje sånglektion han tog. Slutligen blev han antagen till en statlig utbildning. Operahögskolan i Stockholm.

Loa har i sina memoarer, Att vara Loa Falkman, skrivit om att människor ofta har haft förutfattade meningar om och synpunkter på vem han är och från vilken bakgrund han kommer. Inte allt för sällan har det antagits att Loa kommer från en välbeställd familj. I hans memoarer skriver han om sin egen faktiska bakgrund, om hans borliga, bohemiska, kulturfamilj som i perioder hade det kämpigt rent pekuniärt. Loa berättar att det har varit viktigt för honom, i och med hans offentlig persona, att nå ut med en korrekt verklighet om vem han är och vill vara – i kontrast till vem andra tror att han är.

Vad som gör honom stolt, eller snarare glad är att han tack vare sin officiella ställning har möjlighet att i olika sammanhang hjälpa till och vara ambassadör för exempelvis Cancerfonden, Vadstena-Akademin och en organisation vid namn Musikbojen.

– Musikbojens arbete känns oerhört viktigt och organisationen fascinerande mig. Vi är ett gäng ambassadörer, bland andra, Max Martin, Ann Sofie von Otter och jag. Musikbojen hjälper barn och unga i Sverige att bearbeta sociala, fysiska och psykiska svårigheter, de verkar för att ge barn, som har haft olika trauman i livet, ska få livsgnistan tillbaka – genom musik som terapi och verktyg. Organisationens musikterapeuter gör ett fullständigt makalöst arbete, musiken som kraft och form gör skillnad!

Loa säger att det är viktigt att våra makthavare förstår att musik, konst och kultur för människor samman, inte minst i kris. I sin bok skriver han om hur premiärministern Winston Churchills budget för konst och kultur förblev oförändrad mitt under II världskriget. Churchill undrade vad Storbritannien annars hade att försvara?

– Jag har min granne här nere i Skåne som är bonde, han ser till att vi får mat på bordet, vi har ingenjörer – datakillar och tjejer som gör världen bättre. Och plötsligt kan man tänka, i mörka stunder, Va faaan, jag sjunger en sång?!
Men, då räcker det att man sätter på en skiva och lyssnar på en fras med Putte Wickman eller Jussi Björling och då förstår man hur viktigt det är med musik! Arvet i konsten och musiken förändrar vår värld och för mänskligheten framåt.

Gör er redo att uppleva Loa Falkmans magnifika röst och skickliga scennärvaro, när han som Aleksander Molokov – övervakaren från KGB, gör entre på Helsingborgs Arena i Chess på Svenska, 2021.

Boka din biljet på: Nortic.se